Hur min resa till Sensing började för 30 år sedan
25 februari 2026
Nu är vi inne på de sista dagarna av februari och redan nu på söndag så är det ju faktiskt mars. Det märks tydligt ute på eftermiddagarna att dagarna blir längre och det ger en känsla av hopp tillbaka. Vi har alltid varit beroende av ljuset utomhus och att ljuset kom tillbaka var morgon var starkt avgörande för vår överlevnad, så det är förmodligen därför som vi även i dag känner hopp, mjukhet och kanske även en lättnad nu när eftermiddagarna och kvällarna blir ljusare.
Ljuset och vår cirkadiska rytm är något som jag vill prata mycket mer om, så nästa söndag den 8 mars kl. 16.00 så kommer jag att ha ett gratis Sensing Webinar om allt detta vackra. Mer om det kommer jag att skriva om i nästa onsdagsbrev, men det går redan nu fint att gå in och anmäla sig.
Dagens brev vill jag ägna åt något som kanske många av er tycker är intressant och spännande - min resa till Sensing. Den är verkligen långt ifrån spikrak, men så här i efterhand så talade så mycket för att det var precis här jag skulle hamna.
Året var 1996 och jag började mer och mer höra om ordet Yoga. Madonna pratade om det och själva ordet yoga fick det att lite pirra i mig. Det var som om något hände varje gång jag såg eller hörde just det ordet.
1997 så var det några enkla bilder på yogapositioner med Malin Berghagen i en söndagsbilaga (detta är mitt minne) och jag kommer ihåg hur jag stängde in mig i min sons rum och gjorde dessa på hans bil-matta från IKEA. Efteråt så kändes det som om jag gjort något helt makalöst och jag upplevde mig väldigt speciell. Inte speciell i min kropps mående, utan speciell att även jag hade gjort yoga.
Samma år så gick jag sedan in på en underbar butik i Kungsbacka som hette Insikten och där stod Eva Sundén. Hon skulle senare ge mig den allra starkaste guidningen till Sensing, men det kommer långt senare. Jag frågade i alla fall Eva om hon hade yoga på sitt ställe, men hon sa att hon inte hade det men skulle tänka på det och kanske ordna något.
1998 så började en Hatha yogakurs här i Kungsbacka via Medborgarskolan och jag anmälde mig till den. Det var det härligaste jag gjort och de tio gångerna gick väldigt fort. Terminen efteråt anmälde jag mig igen och resan fortsatte på ett helt fantastiskt sätt. Genom kursledaren Yogakim så köpte jag även min allra första yogamatta och känslan av den var svår att beskriva. Den var tunn och blå och den var min. Jag hade en alldeles egen yogamatta i min ägo.
Efter den kursen så fann jag ett gym här i Kungsbacka som hade yoga på schemat och där spenderade jag så många dagar som möjligt i veckan. Jag närvarade förmodligen på de flesta av klasserna och det var även där som jag hade min allra första egna klass 2005.
Åren fortsatte och jag öppnade min allra första egna yogastudio 2007 hemma i min källare och det var där som jag träffade på Eva Sundén igen. Då var jag på gång att öppna en större studio (2010) och Eva ville hyra in sig hos oss för att göra behandlingar samt olika kurser och event.
Vi arbetade tillsammans i flera fina år och när jag blev utbränd och sålde min del i företaget så flyttade även Eva och öppnade upp hemma hos sig, där hon är än i dag och driver underbara Insikten. Eva såg hur jag mådde och ville ge mig en underbar stund med en abhyanga massage den tackade jag lyckligt ja till.
När vi var färdiga så frågade Eva om hon fick säga några saker som hade kommit till henne under behandlingen. Då sa hon (detta var 2016) att jag skulle skapa något som inte var ren yoga och inte heller dans på det sättet, utan något mitt emellan det. Det lät ju superspännande tyckte jag och väl hemma igen så började jag göra olika rörelser utifrån det hon sagt - jag provade mig fram och joxade runt där i mitt vardagsrum.
En dag, som jag minns så väl, så var det som om jag fick en riktig smäll i sidan av huvudet. Precis som om någon lappade till mig lite snett bakifrån. Jag frös till is och vände mig om och undrade vem som skulle stå där. Det stod såklart ingen där, som jag såg i alla fall, men budskapet var klockrent - det är ingen idé att du försöker så mycket, det kommer inte hända än, men du kommer att veta när det är dags.
Det glömde jag såklart av och under utbrändheten så mådde jag bara sämre och sämre med väldigt låg energi. Men så en morgon så lös ett mail till i min inbox och resten är, som ni alla vet, historia. Sensing föddes där på morgonen den 28 mars 2019.
Det tog faktiskt ett bra tag innan jag kom ihåg vad Eva hade sagt den där gången på massagebänken. Men då var det bara som om allt ramlade på plats än mer och jag har aldrig tvivlat på min mission i det här livet efter det.
Mina och Evas vägar har korsats flera gånger efter det och det är verkligen något speciellt med vissa personer som liksom har en väg bredvid en själv på ett fint och genuint sätt. Tack för dig Eva och jag tror att många andra även vill tacka dig för att du lyste upp min väg till Sensing så jag till slut fann den.
En övning som följt med under nästan hela denna resans tid är Nackmojsen som jag delar med er i dag. Den rekommenderar jag ofta och många är ni som fått släppt på spänningar och stress med den. Härom veckan fick jag ett mail med en liggande variant av den och i dag så ska ni också få njuta av den. Ta med den i sängen eller ner på mattan och se hur gott det får släppa med lite rock, tryck och strykningar.
Klicka här för att komma till Liggande Nackmojsen
Tack för att ni läst hit, för att ni fortsätter öppna mailen och vara en del av Sensing. Det är ni som gör Sensing möjligt!
Med värme och kärlek,
Mia