Hur vi kan skapa optimala förutsättningar för att lugna nervsystemet
28 januari 2026
Vi är nu inne på de sista dagarna av januari och vinterlugnet fortsätter ljuvligt inom mig och förhoppningsvis även inom er. Jag tänker att även februari ska få fortsätta på det här sättet med mer av stillsamma klasser, mysiga övningar och djupa, lugna och fridfulla andetag. Naturen och djuren är fortfarande mer stilla och det behöver även vi få vara utan något dåligt samvete av yttre krav. Tids nog när ljuset, rörelserna, skiftningarna och energin ute återvänder, så kommer även vi naturligt att återvända med mer att ta oss för att göra.
Ni är många som har återkopplat kring detta och skriver att ni ser en mening med att följa naturens rytmer mer och inte stressa så mycket. Mer av det lugnsamma och saktfärdiga och mindre av det hetsiga och pockande som ständigt fyller vår omvärld. Så tack för alla meddelanden av tacksamhet för att få bli påminda om hur tanken med att följa naturen gör oss mer lugna och trygga inombords.
Något som också gör oss trygga är att hela tiden påminna oss själva om vikten av rörelse - oftast den mindre och regelbundna. Jag tipsar alltid om att till exempel skaka och russla av sig när något händer. Ni vet när man blir osäker eller rädd, blir utskälld, snubblar till eller kanske ramlar. Gärna innan eller efter operation (på sin kropps villkor), samma med tandläkarbesök eller annat som rubbar vårt nervsystem. Det är just vårt nervsystem som håller koll på oss och som slår på alarmet för mer aktivitet eller växlar över till lugn, ro och frid när vi ger de rätta förutsättningarna.
Det där med att ge de rätta (eller optimala) förutsättningarna är verkligen viktigt och något som vi själva mer behöver ansvara för. Ofta så lägger vi vårt mående utanför oss själva och då missar vi alla underbara sätt att få reglera naturligt inom oss. Jag har i alla fall i många långa år lagt mitt mående utanför mig själv, även när jag gjorde yoga. Där på mattan i olika positioner så var det lika mycket prestation som det var utanför mattan. Det där att vara duktig och söka bekräftelse när man gjorde något bra och korrekt. Det var liksom det enda jag förstod och det var det jag tryggt tog med mig på min matta, år ut och år in.
Jag har många gånger de senaste åren fått revidera det jag gjorde innan Sensing och på senare tid verkligen förstått att det var en stor flykt varje gång jag ställde, satte eller la mig på min matta. Jag tillät mig aldrig att få uppleva mig själv och min kropp. Det var bara en flykt som utfördes med snabba och utmanande rörelser utan att behöva få känna det som jag kanske mest av allt behövde få känna - hur det var att vara närvarande i min kropp.
Det var faktiskt inget annat än ett beroende som varade i många år och som till slut bröt ner min kropp och såklart min knopp. Då så förstod jag inte det alls, utan lämnade många klasser med ett rus och tyckte yoga var det bästa som fanns som kunde göra mig så hög av lycka…
Dopaminrush är något som jag ”knarkat” i många år och något som man kanske inte först kopplar samman med yoga. Men när man har en serie av olika positioner där man helst ska klara av en för att få gå vidare, så blir det ett jagande för en person som mig. Jag ska absolut inte göra Ashtanga, Hot Yoga eller annan yoga där målet är den trygga punkten. Jag ska inte heller göra Yinyoga där min överrörliga kropp gör det motsatta mot vad yogaformen står för. Min kropp drog istället ihop sig som ett skydd och vägrade släppa på spänningarna och skapade utan tvekan ytterligare små ställen med stopp i flödet tillsammans med smärtan. Jag ska i stället göra Sensing, med den tillåtande filosofin och där själva rörelsen är resan och målet är totalt oviktigt. Det lugnar i alla fall mitt och många andras nervsystem.
Det är så fint att vi alla är olika, att vi får vara just det och det kommer alltid att finnas något för alla att vila i. Så när sinnet tystnar och kroppen börjar röra på sig mer naturligt som i Sensing, så är det den egna personliga upplevelsen som är så vacker med den tillåtande kärleken vi tillsammans-ihop har.
Videon som jag delar med er i dag är ytterligare en underbar stund för att finna ro inom sig. Vi kommer att kroppsgäspa och russla ur oss lite först för att sedan göra en andningsövning där vi räkna ner våra andetag för att släppa på stress, oro och smärta. Tillsammans med de medvetna andetagen så lägger vi till mjuka affirmationer för att förstärka upplevelsen.
Klicka här för att komma till Andningsövning med Affirmationer
Hopps att ni gillar den milda stunden och tar till den när det drar ihop sig inom er och överväldigande känslor kommer. Den är även fin att göra inför dagen eller inför en god natts sömn.
Tack för att ni läst hit, för att ni fortsätter öppna mailen och vara en del av Sensing. Det är ni som gör Sensing möjligt!
Med värme och kärlek,
Mia